tobesaved

Det är lätt att välja att bygga en liten fasad runt om kring sig när man har en storm i sitt liv för att se till att man inte släpper någon tillräckligt nära för att kunna skada en. Just jag bygger inte upp just fasader, men det känns som att jag på sätt och vis har burit en mask under ett tag, en annan sida av mig. Ibland låtsas jag att allt är bara bra, ingen skada skedd... Men så är det inte alltid, jag menar finns det någon endaste människa på jorden som har ett perfekt liv utan bekymmer, problem, svårigheter, stormar? Jag har bekymmer, problem, svårigheter och stormar ibland, men det är skönt att veta att jag inte är ensam. Jag kan alltid vända mig till en större person som vet allt och ser det mesta kanske ur en annan synvinkel än vad jag gör, som kan ge mig hjälp, tips och råd. Jag kan alltid vända mig till Gud, Han som ser mina tårar, som förstår mina problem, som hjälper mig.

Vissa tänker "Det där är bara en myt, gud finns inte." Vet du, jag ska säga dig en sak, ge en liten liknelse.

När man köpt exempelvis en klocka vet man ju inte var urmakaren finns och vem han är, men klockan vittnar om hans verk. Utan urmakare, ingen klocka. På samma sätt: utan Gud, ingen människa, ingen planeten jorden. Skapelsen vittnar om Hans verk!

Så vad jag vill säga är att när du har det tufft, så prova att vända dig till Gud, till Jesus som gav sitt liv för dig för att du inte skulle smärta, sår och sjukdomar. Han är vår hjälpare, helare, läkare och tröstare. Ge det en chans, när du känner att det inte är lätt så gå in i ditt rum, lås din dörr, lägg dig i sängen och börja förklara för Gud hur du känner dig, vad som hänt och vad det är som har sårat dig, så kommer Han att hjälpa dig. Jag lovar!

Jag har provat med det här många gånger, men om jag ska vara ärlig så känns det ibland som att prata med tomma intet... Men jag fick det bevisat för mig att Gud faktiskt ser mina tårar. Orkar ni ett vittnesbörd till? Jag hoppas det, det är inte så långt...

Det hände en gång när jag åkt med familjen till Hudiksvall för att träffa släkten och då passade vi på att besöka mammas gamla kyrka som hon gått i sen hon var liten. I slutet av mötet ställde sig en random lite äldre man upp och hade händerna riktade uppåt mot himlen och så började han tala: "Så säger Herren..." Jag kommer inte ihåg allt, men det jag kommer ihåg var att han sa "Han har sett dina tårar och dina stormar...". Jag tänkte då "Wow, jag är inte ensam. Jag har inte talat med tomma intet, det han säger är från min Far i himlen, direkt levererade ord. Han ser mig, Han har inte lämnat mig ensam för döden, Han förstår mig och vill hjälpa mig bara jag ger det chansen." Det är sant!!