tobesaved

Det är sjukt irriterande, allt människor tänker på nu för tiden är sig själva; hur de ser ut, hur de känner sig, hur synd det är om de själva.. Börja kolla runt om kring dig och försök se ur ett annat perspektiv än bara att du är världens centrum..! När Gud är i fokus blir allt mycket lättare. Låt elefanten som ser allt ur ett större perspektiv och som vet mycket mer än du styra dig, som är en liten myra, så kommer allt gå mycket bättre.
Försök att sätta andra före dig själv!!

Det hände något lite ovanligt idag efter kyrkan då jag för andra gången den här eftermiddagen skulle gå till mcDonald's och köpa mat. Jag stod vid kassan och övervägde om jag skulle ta en mcChicken Jr eller två cheeseburgare, jag hade 20 kr, men min mage kändes helt tom, så det lutade mer åt två st Cheeseburgare. Det lite lustiga, eller vad jag nu ska kalla det, var att det var någonting inom mig som tydligt sa åt mig att jag skulle ta mcChicken Jr. Hungrig som jag var valde jag bort det alternativet, fem kronor över är ingenting värt jämfört med en mätt mage!! Så jag köpte min mat och en vatten och gick för att hämta sugrör och servetter. Väl där träffade jag på en rätt lustig prick - en gammal farbror med runt totalt sju gul-svarta tänder (stackarn) och ett ganska ifrånvarande ansiktsuttryck.. Han höll på att fylla en helt tom kasse full med servetter, egentligen väldigt praktiskt och gratis ... I alla fall, medan jag gick fram och tillbaka för att ta ketchup, sugrör och servetter om vart annat så stod han som sagt bara och lassade på med servetter, men plötsligt började han prata med mig. Han frågade om jag hade en femma som han kunde få, och jag svarade: Nej, tyvärr.
Farbrorn: -Du förstår, jag kan inte gå in i affärer och handla som vanligt folk.
Jag, Julia: -Nähä, vad synd...  Varför det?
F: -Jag tycker människorna ser så läskiga ut! Är de det?
J: -Nejdå, det är inget att oroa sig för. (glatt leende)
F: (Glatt leende, börjar gå vidare)

De där ögonen, den där blicken... Den kommer förfölja mig hela mitt liv!! De var lyckliga på samma gång som de undrade om jag verkligen hade rätt... De sa: "Tack, lilla flicka. Du var en trevlig tjej, du. Är alla så?"

Att jag inte hade lyssnat på den där rösten om att jag skulle köpa en mcChicken Jr och få en femma över!!!
Jag känner igen det här tillfället, det har hänt sååå många gånger att jag hört en röst inom mig som säger något, men jag gör motsatsen till det/säger inte vad rösten säger rakt ut... Ni kanske bedömmer av det jag skrivit att det bara var en farbror som behövde lite pengar och var lite rädd, eller kanske bara lurades med mig, men jag är SÄKER, det var ingen slump att vi stötte på varandra, och det var ingen slump att jag hörde den rösten just då, även om det till grunden bara handlade om en mcChicken Jr. Den där rösten - jag känner igen den - jag har hört den förut, jag är säker! Den är som en varning hela tiden för något som ska komma! En gång dök den där rösten upp när jag skulle fråga mamma och pappa om jag fick äta hos en nära vän och vara där den kvällen, rösten sa nej, GÅ HEM, men jag frågade ändå, fick ett rätt så svagt ja, och åkte till kompisen. Den kvällen blev inte riktigt så lyckad hemma om man säger så, det hade hänt lite saker, och det luriga är att om jag hade lyssnat på den rösten skulle inget av det hänt.
En annan gång nu i sommar var jag & familjen ute med den lilla båten. Vi hade sovit i den över natten och det började bli kväll, så vi funderade på om vi skulle sova över eller inte natten som skulle komma. Då dök den där rösten upp igen, inte så tydligt, men ändå förståeligt. Den sa: "Åk hem." Men vad skulle det vara för mening med det? tänkte jag. Vad skulle vi göra hemma? Lika bra att sova ute och mysa på med familjen, mycket roligare! Inget skulle ju kunna hända... Men där hade jag fel och rösten hade rätt som vanligt!
Vi skulle laga mat i vårt spritkök, men det gick inte som planerat... Kort sagt så började en del av båten brinna, spritköket kastades i havet och vi fick åka hem igen utan mat i magen och sova hemma. Inget av det hade hänt om jag sa som rösten "Åk hem".

Det jag vill ha sagt med hela detta långa inlägget är att den här rösten är inte vem/vad som helst!! Jag vet att att jag hör den rösten vid kristillfällen inte är någon slump. Det är den helige Ande som talar och som varnar mig för saker som kan hända/inte hända. Jag menar det, det är inget strunt snack, slump eller något annat. Det är bara Gud!!

Jag bara kan inte förstå hur så många människor väljer att inte söka Gud. Det är Honom jag lever för - mitt enda, mitt allt. En alltid lika trygg famn som man kan komma till när som helst - när det varit svårt hemma, när det kanske inte gick som du önskade att det skulle gå med en kompis, eller bara söker efter kärlek. Andra som inte söker Gud antar jag söker, och ofta finner, kärlek hos andra personer som egentligen kan försvinna lika fort som de dykt upp i ens liv. En egentlig dödlig vänskap... Det är en av sakerna som är så skönt med Gud - att Han och Hans kärlek alldrig kommer upphöra!! Man kan alltid lita på Honom, alltid räkna med Honom.
Ibland försvinner vissa ur ens liv på kanske olika sätt, ena gången med mindre känslor, andra gången kanske med mycket starkare känslor... Vem ska man då vända sig till?? Det finns ärligt talat bara en som man kan lita på helt & fullt. Det är Jesus som valde att gå in i döden och plågades så väldans mycket, och till slut hängdes upp på ett kors för din & min skull. Ändå väljer vi att vända ryggen till den kärleken och hålla oss till opålitliga människor istället. Varför!? Onödigt, man blir så ofta sårad... Vänd dig till den som älskar dig mer än någon annan istället, och som kan hjälpa dig igenom vilka stormar som helst!! Bara ett råd som är värt att följa genom hela livet...
Hela mitt liv vilar i alla fall i Hans händer, mycket enklare, mycket tryggare, utan att riskera onödiga sår och samtidigt finna den bästa kärleken i världen!! :)